Weekend
Jag väljer att döpa denna fantastiska helg för Psykbryt och återkommer senare idag.
Fredag; Psykbryt, Iskallt, långkö, snabbvisit men jävligt intensivt.
UnderbaraNadii, LovelyJulia
Lördag; Psykbryt, Semlor, Jordgubbar, Bosniskunderbarköttfärpaj.
Fittja, Nya människor, Missy Miss Moi, Storasyster, rom & cola och väl behövt asgarv.
Me and my other half.
Imorn de e kauz!!
Åttagrejerniintevetomig
Storasyster har utmanat mig.. so here we go!
------
- Första gången jag fick gå på disko kom jag hem med polisen. Sen fick jag inte gå ut mer för ens jag var 18 år. Duktigt!
---
- Min granne har polisanmält mig. Vilket jävla idioti!
----
- En kille som befinner sig utomlands ville gå på dejt med mig, så han flög dit mig.
----
- Jag är ett jordbävningsoffer vilket tydligt märks när saker skakar. Jag hyperventilerar en stund sen skäms jag.
-----
- IdolLis 2009, jag sökte, gick vidare och åkte ut.
--------
- Jag tog ett jobb en gång och uppgav min systers identidet eftersom jag själv var 16 och inte 18år. En hel sommar hette jag Priscilla och ingen fick någonsin svar.
-----
- i 13 års åldern utvecklade jag ett missbruk för SourCream and Onion Estrella chips. Det gick så långt att jag varje dag snodde mammas Ica kort och cyklade ner till Ica, köpte en chipspåse, gömde den i garaget och gick sedan ut var femte minut för att trycka i mig en näve.
----
- Jag är en fartdåre och det är bara Guds förtjänst att jag inte blivit av med körkortet. Folk brukar säga att jag kör som om jag stulit bilen.
------
Julmust sådär på kvällskvisten.
Charmören som tog 12 kulor för oss och hade själv fyra. Underbart Tamy, I love you!
Udgang!
Sexymommah kallar vi henne.. eller Tamarota. Nästan samma
Dippen, slut!
Vi äter bara hallon, inga blåbär för då blir man blå i käften.
Turk, kallar vi mig för.
Missy Miss Moi och Storasyster målar sitt ringfinger med en annan färg för att markera att de är förlovade.. eller i alla fall soon to bee! Jag är varken soon to be, eller förlovad eller på något sätt exklusiv men jag har något som kan bli jävligt speciell för mig.. därför är jag pekfingermärkt!
det sitter en fjäril på mig ring
Uppdatering
5672
När blundar önskar jag att jag befann mig på denna plats. Undra vart det ligger..
Missy Miss Moi did it again.
Jag får lite utomlands känsla av min nya ring..
De tre blinda musketörerna
We're back!
Nu har huvudstaden finbesök. Så idag tog vi vår traditionella tripp till Odenplan.
Min älskade plugghörna. Alla vart väldigt glada att se mig särskilt den nyskilda chefen.
5672
Vattenfall i Kärleksdjungeln.
Min syster förklarade grejen med att bli kär för andra, tredje eller fjärde gången. Att första galna jagdöromjagintefårvaradintjej känslan inte uppenbarar sig i andra, tredje och fjärde gången. Om det blir så många det vill säga. Nu är man vuxen och måste göra vuxna val. Man måste se sig runt om och ta hänsyn till en massa människor. Och framför allt så måste man se till sig själv. Vad kan jag hantera? Vad är bra för mig? Vad kan jag satsa och i så fall, hur mycket? Även om man är galen och gör galna saker stannar man upp och tänker efter.
------------
När jag var 15 år gjorde jag slut med min barndomskille, vi hade varit tillsammans i fyra år och jag hatade honom. Han bodde en timme i från mig och vi träffades på Tisdagar, jag hatade Tisdagar. Jag var så elak mot honom och han var otrogen mot mig. Tycks vara något som gärna upprepas i mitt liv, brås att fundera på. Han var Chilenare, två år äldre än mig och en jävel på gitarr. Vi gick i samma frikyrka och kände varandra utan och innan. Jag var samtidigt väldigt förtjust i väldigt många killar i skolan under dessa fyra år. Jag hade inget intresse i denna kille förutom att han var en väldigt bra kompis som hade jävligt många egenskaper jag störde mig på. Annars hade vi ganska roligt. Honom är jag skyldig mina musikaliska kunskaper. Och han var en väldigt snäll ung kille. Dessutom har jag i äldre dagar bett hemskt mycket om ursäkt för mitt vansinnigt idiotiska beteende. När det väl tog slut blev mamma Lila rasande och mest nojig för att jag nu skulle ge mig ut i Hasslarödskolans korridorer och slampa mig. Hon förbjöd mig strikt att skaffa pojkvän tills jag var 18 år. Själv brydde jag mig aldrig så mycket om att diskutera emot henne just i den åldern och tänkte mer att jag det var bra tillfälle för att utveckla min inre mytoman. Jag blev 16 år och fann killen i mitt liv. Vi blev tillsammans och jag fann inget bättre tillfälle att presentera honom samt berätta om hans existens och koppling till mig än min systers födelsedag. Då vart ju alla samlade, släkt och vänner. Stackars mamma. Stackars kille. Mamma fick skämmas över att hon inte själv visste något och killen fick sitta bland 20 Chilenare och fattade inte skit. Jag kastade mig i hans famn (inte hans säng) och inledde ett förhållande utan att tänka på någon eller något. Fjärilarna i min mage flög nästan ut ur min mun och jag rodnade varje gång han tittade åt mitt håll.
----------------
Storasyster säger att det aldrig mer kommer att bli på samma sätt. Att det inte funkar så. Men att det visst kommer. Efter att man slutat bromsa upp det med en massa om och men. När känslorna börjar ta över. Men att känslorna inte har kontrollen. Och att saker och ting utvecklas.
----------------
Jag bollar med en möjlighet. Som att hoppa ner för ett vattenfall. Andlöst. Jag är inte den som är den, jag hoppar. Men jag måste kunna se ner och jag måste se att det finns tillräckligt med vatten som fångar upp mig. Sen om det finns stenar i botten som skrapar upp mina ben eller till och med får mig att hamna på sjukan igen.. är något man måste ta. Och det tar man då. Jag tror inte att någon hoppar utan att få lite ont. Men man hoppar.
-----------------------
Verkligheten är den att jag inte simmat så långt att jag nått fram till vattenfallet och jag har ingen aning om det kommer finnas vatten där nere som är tillräckligt djupt. Så det är nog lite tidigt att vela i fall jag ska hoppa eller ej. Så länge njuter jag av vad naturen har att erbjuda i denna vildvuxna kärleksdjungel i min galna simtur.
My Valentine
Som den hopplöse romantikern jag är lyckas jag alltid bli så sadans besviken på alla hjärtans dag. Även om jag alltid insisterar om att jag inte tycker att det är värsta grejen lyckas jag alltid ge och göra värsta grejen. Inte år. I år vart jag helt omtumlad av en dröm jag haft flera nätter i rad att jag helt förlorade fokus. Min Valentin var Damian och han fick sin alla hjärtans dag present i förskott så det gjorde inte så mycket. Men jag måste säga att detta var den finaste alla hjärtans jag varit med om. Även om jag inte gjorde något särskilt egentligen så kändes det som om jag blivit omhändertagen, omfamnad, kysst, kroppsvisiterad och svävat ovanför molnen hela förmiddagen.. efter ett litet buisness möte i stan blev jag upplockad av mina säkerhetsvakter och sen tillbringade jag resten av dagen med Damie.
-------------------------------------
From sun 'til dawn
Under hela mitt liv har jag planerat, i mitt huvud, på lappar, på handflatan, i kalendrar. Grejen är den att folk brukar bli upplysta om att sluta planera när något hemskt sker i deras liv. Jag har aldrig tänkt så, snarare tvärtom. En panik bryts ut i mitt liv och jag måste planera. Det är till och med en del av min återhämtningsplan för när jag mår dåligt. Papper och penna, en plan. När Storasyster kommit till en återvändsgränd har vi tillsammans satt oss i skinn soffan och skrivit ner en plan.
-------
Det sägs att det tar ett år för att helt återhämta sig från något hemskt. Tillexempel ett krossat hjärta.
Jag har inte mått bra, alls. Mitt liv störtade och jag kunde känna det. Att jag gick framåt och att byggnader rasade efter mig, en efter en. Byggnader med kärlek, med hopp, med förväntningar, med mål, med planer. Jag har inte mått bra, alls. Jag vet inte om människor runt om mig kan se det på mig. Jag vet inte människor runt om mig ser mig. För tre dagar sedan vägrade jag kliva upp ur sängen. Detta är inte mitt liv. Detta är inte jag. Men där låg jag och blottade mitt inre. Jag skrek med min själ att jag inte mår bra. För mig hjälper det inte att säga det med min mun. Jag pratar mycket och jag pratar högt. Människor lyssnar inte på mig.
------
Jag har en skyldig till mitt tillstånd. Stackars människa. Jag vet egentligen att det inte är personens fel men jag måste skylla på någon.
........
Jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker ingenting för jag känner ingenting. Eller så känner jag så mycket att jag blivit bedövad. Så mycket känslor klarar inte en individ av. Jag vet inte.
------
Om jag inte hade haft min syster så hade jag inte klarat av denna långa, kalla vintern. Som en tung, brun säck med kass lina drar hon mig framåt. Hon smeker min panna och pussar mig på kinden, tar mig i handen för att fortsätta framåt. En dag gav hon min sin dyraste skatt. Hon lovade mig att jag aldrig mer skulle vara ensam och att jag förevigt skulle vara älskad. Hon har givit mig sin allra dyraste skatt. Som får mig att kliva upp ur sängen, som håller min hand och som visar lycka vid min närvaro.
.......
Idag är jag en överlevare av en anonym hemskhet. Något som följer oss Varela. Anonyma hemskheter. Jag slutar härmed planera mitt liv. Jag ska fokusera på att ta mig från soluppgång till solnedgång och igenom allt som kommer där emellan. En i taget. En dag i taget.
-------
Can't tell me nothing now
Baby i know how to fly
I'm gonna touch the sky
-------
Catch me if you can!
Missy Miss Moi
Den här sköna kvinna ------> http://missymissmoi.blogg.se/
.
inspirerade mig till att sitta upp igår natt och pilla med det hära.
---
.
<3
Mr Timaya
Mutumba who?
-----
Idag är det tisdag.. som kommer före onsdag. I morgon är det onsdag.
I shot the sheriff. But i didn't shoot no deputy
Vänskap, jag har skrivit om vänskap förr. Just den här delen som jag känner att jag fattas. En del som tillhör och fyller en del av vad som innebär att vara vän. Vänskap. Jag säger inte att jag inte har den eller haft den, för det har jag säkert. Men inte så mycket som jag känner att jag behöver. Som jag känner att jag vill ha.
---
Av någon anledning har jag alltid haft lätt för att hamna i blåsvädret. Plötsligt stod jag där i ett bråk med åtta högstadietjejer eller mitt i en lögn för att ursäkta vår försening till lektionen. Jag är inte bråkstake eller mytoman, det är inte det men alla dessa vanliga "vardagsföreteelser" har rangordnats som en lista i min hjärna. Från en till hundrasjutioåttatusen gånger har jag stått och ursäktat mig, försvarat mig, stått upp för mig och backat upp mig själv. Jag är medveten om att de tre sista kan uppfattas betyda i princip samma sak. Med det gör dem inte. Inte när man står där gång på gång själv.. ensam
--
Jag har vänner. Tre underbara vänner, och rysligt många bekanta som jag tycker väldigt mycket om. Men jag känner ändå inte att jag har eller haft någon bredvid mig... som blänger på dejtidioten med bebisen och som hotar idioten som var otrogen och som slutar hälsa på tjejerna som hotar med att sprida ut nakenbilder på mig (lång historia som vi tar en annan gång) och någon som bojkottar fucking rasist Mattias som kallat mig för äckligturk!
--
Den komponenten behöver jag och jag vill ha den. Den förtjänar jag. Jag vill ha någon som anstränger sig för att vara åtminstone hälften så lojal som jag är. För det är jag. Det är min egenskap. Min braiga egenskap. Jag kanske inte är så jävla trevlig men jag är lojal och det kan inte ta ifrån mig. Men det är inte lätt och det vet jag, särskilt inte i detta lätt&lagom land där allt ska vara neutralt. Jag är inte neutral. Jag tar parti. Alltid. Det är inte alltid bra och det har blivit många fel. Jag har gjort fel. Jag har blängt på tjejen som gjorde min vän illa för att sedan se hur de planerar sin solsemester tillsammans.. och där har jag fått stå som en idiot med en till på ovänner listan. Skit i det!
--
Jag tittar på en serie där dom använder sig av denna fantastiska komponent. De delar chipspåse på rasten, de håller varandras hand genom storm, de lappar till varandra vid tillfällig hysteri och de håller varandra om ryggen. Jag får en klump i halsen. Och det är för att jag saknas den där biten.
--
Och det handlar inte om att jag vill ha något gäng efter mig som slåss. Jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort och jag har inget att bevisa. Ingen ger sig på mig. Aldrig. Folk har försökt men inte kommit lång. I byn vågar ingen. Men jag behöver det och vill ha det.
---
Nej, snäll är inte det första ordet man tänker när man hör mitt namn. Men jag är lojal och alla som känner mig vet det.
Iiiih!
Idag är det Lördag, vilket betyder att det är fyra dagar kvar till Onsdag om man räknar bort hela Lördagen då, något jag privat alltid gör vid nedräkning. På Onsdag använder jag mitt pass för första gången sen den 31 mars. Iiih!
163
Standardfrågan här i Stockholm är "Vart bor dura?", jag ställer också den frågan även om jag aldrig vet åt vilket håll det ligger eller vad det betyder att bo där. För det är ju så att det säger väldigt mycket om dig. Jag vet inte det kanske är så överallt särskilt i storstäder. Men det är faktiskt något jag aldrig har fått uppleva nere i småbyn. Ja jo det är klart att ingen vill bo på Skolgatan (Osbys egna lilla invandrarområde / förort) Men inte fan höjer folk på ögonbrynen och utbrister "Oooooj!" eller "Ush då!".. det gör dom nämligen här uppe. Det lustigaste beteendet fann jag på Universitetet, där alla ska vara så himla kulturella. Yes, där säger studenterna "Wow, jag älskar olika kulturer" eller så ursäktar dom sig för att själva bo på Lidingö eller Söder.
----
Jag älskar att provocera folk, jag säger klart och tydligt att jag bor i Rinkeby ( och jag pratar liiite högre än alla andra, så ni kan kanske tänka er ). Sen så har jag kommit på att jag har lite svårigheter med att uttala bokstaven R, därför låter det sjukt grovt när jag säger R med min Skånska. Det måste skära i deras stackars öron.
Jag älskar Rinkeby. Visst det bor 10.000 Somalier här och alla verkar vilja hänga vid Grillen, tunneln, turken ja lite överallt. Men vad fan gör det mig? Ja det var någon skottlossning nere vid grillen i höstas, men Polis var där och jag vart inte inblandad i bråket så jag fick snällt gå hem.
--
Och det bästa med att bo i Rinkeby är alla udlänska män!! Har du mer än två påsar kommer någon att hjälpa dig att bära, de säger barskt "Vashogu!" och tar påsen. Har du väska i tunneln så tar dom den åt dig. Och Herreminskapare skulle du våga trilla! Jag har trillat! 10 män!! 9 unga förortsgrabbar! Och en äldre man i princip lyfte upp mig från marken. Jag skrek "Ingen fara!! Nej! Ingen fara!" sen tackade jag och sprang hem.
Det finns folk som inte har hälsat på mig för att de inte vågar komma till Rinkeby. Ät mitt bajs!
-
Jag älskar Rinkeby!
-
...
Passet är hittat.. Har dock tappat bort min livslust. Men den ligger säkert i sängen. Jag går å kollar.
...
Jag hittar inte mitt pass..
JosskossTomtemor och allt hon kallar sig.
Min älskade Joo i det samansatta namnet JooLii skriver inte längre inlägg på vår gemensamma blogg, men hon är väldigt duktig på att kommentera.Hon är helt galen och sjuk.! Hon smutsar ner mitt kommentarsfält könsord och svordomar.
Hon bör uppmärksammas..!
-----
Jag tänkte på idag när vi kunde köpa bullar ¨på rasten två gånger i veckan.. och de dagarna, tror det var tisdag och torsdag, så sa alla " Idag är det bullpeng!" och jag störde mig på det för så kan man ju inte säga!! Antingen säger man "idag ska man ha med sig bullpeng" eller "idag är det bullar på rasten" eller nått annat..
// Naveludd
----
Min kommentar till denna kommentar är:. R Nilsson & Cato
-----
Jag ska gå på dejt!
Yes! Sista gången jag var på en dejt måste varit i September maybe. Det var en fin Stockholms kväll och vi möttes utanför Åhlens City, tillsammans spatserade vi runt i en ganska så tom stad tills vi slutligen landade i Kungsträdgården. Där slog vi oss ner för att prata vidare. Längre fram vid scenen hölls en liten konsert av något femenistiskt slag. Precis som alla andra Svenska sommarkvällar blev det liiite mörkare och liiite svalare och tillsammans började vi röra oss mot tunnelbanan. Som en riktig gentleman följde han mig till den blåa linjen trots att han själv skulle ta pendeln. När vi väl kom ner till min perrong styr två fulla män mot oss och ska hälsa och skämta.. och då sträcker han ut sin arm och knuffar in mig bakom honom. Fett man! Fett säx!
-------
I vilket fall som helst rann allt ut i sanden och nu är han en lycklig far till en söt liten flicka. Så om man ger sig en funderare betyder det att.. hans flickvän var i 5 månaden när vi gick på dejt. Men men sånt är livet. Haha. Svin!
--------
Nu ska jag på dejt igen. Yes, med den långa, äldre killen som bor far, far away. Och vi träffas där.. i far, far away!
Jag har något att berätta..
men jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det.. så vi tittar på lite bilder så länge
------
Hon som lärt mig att älska Vouge!!! Haha!
------
Hång ella?
-----------
Bra för att jag har världens grymmaste Gudmor!!
--------------
Jag älskar verkligen min datorn men jag kan inte vända bilderna och det är fett irri!
