-------

Det sägs att det tar ett år för att helt återhämta sig från något hemskt. Tillexempel ett krossat hjärta.

Jag har inte mått bra, alls. Mitt liv störtade och jag kunde känna det. Att jag gick framåt och att byggnader rasade efter mig, en efter en. Byggnader med kärlek, med hopp, med förväntningar, med mål, med planer. Jag har inte mått bra, alls. Jag vet inte om människor runt om mig kan se det på mig. Jag vet inte människor runt om mig ser mig. För tre dagar sedan vägrade jag kliva upp ur sängen. Detta är inte mitt liv. Detta är inte jag. Men där låg jag och blottade mitt inre. Jag skrek med min själ att jag inte mår bra. För mig hjälper det inte att säga det med min mun.  Jag pratar mycket och jag pratar högt. Människor lyssnar inte på mig.

------

Jag har en skyldig till mitt tillstånd. Stackars människa. Jag vet egentligen att det inte är personens fel men jag måste skylla på någon.

........

Jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker ingenting för jag känner ingenting. Eller så känner jag så mycket att jag blivit bedövad. Så mycket känslor klarar inte en individ av. Jag vet inte.

------

Om jag inte hade haft min syster så hade jag inte klarat av denna långa, kalla vintern. Som en tung, brun säck med kass lina drar hon mig framåt. Hon smeker min panna och pussar mig på kinden, tar mig i handen för att fortsätta framåt. En dag gav hon min sin dyraste skatt. Hon lovade mig att jag aldrig mer skulle vara ensam och att jag förevigt skulle vara älskad. Hon har givit mig sin allra dyraste skatt. Som får mig att kliva upp ur sängen, som håller min hand och som visar lycka vid min närvaro.

.......

Idag är jag en överlevare av en anonym hemskhet. Något som följer oss Varela. Anonyma hemskheter. Jag slutar härmed planera mitt liv. Jag ska fokusera på att ta mig från soluppgång till solnedgång och igenom allt som kommer där emellan. En i taget. En dag i taget.

-------

Can't tell me nothing now

Baby i know how to fly

I'm gonna touch the sky

-------

Catch me if you can!