Juuuhooo!
Eeeeh nu har jag lagt ner hälften och resväskan är full.
Vad ska jag nu göra?
/L
Var är Missy?
Ida Hellengren står för mina väskor!
Tack min underbara vän!
Fattar dock inte varför jag envisas med att ta bilden så från sidan..
- Chilenaren fixa resväskor. CHECK!
/L
Detta vet Josse om Chile:
-Lisbeth kommer därifrån.
-De pratar spanska i Chile. Jag är inte så bra på spanska.
-Chile är ett mycket vackert och lite tvärt emot Sverige: kallt i söder och varmt i norr.
-I norr finns det coola öknar.
-I Chile äter man empanadas och completos. (asgott)
-Chilenarna är ett mycket högljutt folk och om man inte kan språket så tror man att de bråkar konstant.
-I Chile är familjerna stora och stökiga. Ett begrepp som mamma-pappa-barn existerar inte utan det heter istället mamma-barn-moster-faster-farbror-kusin-kusinbarn-styvpappa-hittebarn, vilket jag tror kan göra det lite komplicerat för en sån som jag som inte direkt är den mest skarpsynta personen.
-I Chile dansar man. Man rör på höfterna och dansar i par. (hjälp)
-Chilenarna är gästvänliga(ett exempel på det är att Lis´s bror släpper in en okänd jättekvinna i sitt hus och låter henne bo där)
-Det finns inget Statoil i Chile (tjohoo!)
-Det finns äventyr i Chile!
Jag har läst lite böcker om Chile för att inte vara helt lost när jag kommer dit och då har jag insett att chilenarna inte alls är så vilda och exotiska och lössläppta som jag har trott. De är de blygaste och mest tillbakadragna i Sydamerika och de älskar byråkrati. De gillar att jämföra sig själva med Storbrittanien. Och de dansar inte heller så bra jämfört med andra sydamerikaner. Jag tror jag kommer trivas bra!
/J
Nehe!
Eftersom jag lider av svårt kontrollbehov gör jag listor. För allt. Hela tiden. Sen stryker jag efterhand.
- Skaffa ICA bankort (eftersom det är gratis att ta ut pengar i utlanden med det)
- Kopiera våra pass ( I fall någon vill sälja oss så underlättar det )
- Fixa nr till Svenska ambassaden i Chile (Danska med?)
- Vaccinera oss mot Hepatit A och B, Gulsot eller Gulafebern eller va fan det va. (Jag tänker inte betala 1lax! Jag blir hellre sjuk! Men hon har tagit allt)
- Gå ner i vikt. (gäller endast mig)
- Köpa nödvändiga läkemedel
Något annat?
/L
Jaha!
Såhär kommer det att gå till:
Mamma Lila, Pappa Ricardo och jag tar flyget till Paris den 11 Januari kl 15.00 från Köpenhamn.
Framme i Paris väntar vi i fyra timmar för att sedan ta flyget till Brasilien, där vi väntar i tre timmar. Sedan flyger vi så att vi är framme i Santiago, Chile kl 13.00 den 12 Januari.
Josse åker den 18 Januari HELT ENSAM!
/L
Min dolda rädsla
Men så bestämde min andra hälft att vi skulle börja blogga i och med vår resa och att vi skulle börja nu nu nu! Jag fick prestationsångest och gick hem och lade mig med förvirring i min stackars primitiva skogshjärna. Och jag drömde mardrömmar: Jag drömde att jag startade min dator och skulle försöka mig på att skriva ett inlägg, men när jag kom in på bloggen så hade Lis och en gammal bästis till oss som inte alls har med saken att göra drogat ner mig och tagit en massa nakenbilder på mig, som Lis hade lagt ut på bloggen. På en av bilderna var jag utklädd till kanin. Förödmjukad gick jag till Lis och frågade vad det var frågan om liksom, och då var det HON som blev arg på mig och sade att det var konst. Så jag vaknade och var gaaanska förbannad på chilenarjäveln som hade förstört mitt rykte, men nu har jag analyserat det hela och kommit fram till att jag nog bara är rädd för att blogga. Det får mig att känna mig naken.
Det här är Lis. Hon är min bästaste bästis och har varit det enda sen hon vi gick i femman och hon var hipphoppare och jag var en nolla (men enligt mamma Lila har vi varit bästisar sen vi var fem).
Hon är högljudd, och hon sjunger, dansar och älskar sig genom livet. Innan hatade hon också ibland men jag tror att hon har slutat med det. Det tar för mycket på krafterna liksom. Hon gillar inte kakor som jag gör och av nån anledning litar hon på mig i alla frågor, så jag kan tuta i henne vad som helst. Det är himla roligt. Och nu ska vi snart åka på vår resa som jag lovade när vi gick på högstadiet att vi skulle göra och ingen annan än vi själva trodde någonsin skulle bli av.
/J
Josefine Sachman Jensen
My partner in crime!
Är 180 cm, 19 år, Dansk och kör som en kärring som precis har dött. Hon vet vad alla fåglar,svampar och löv heter. Hon bor mitt ute i skogen och har katter, får, kaniner, möss i väggarna, höns och en ödla som hon långsamt tog livet av.
I stora drag är hon så olik mig som någon kan bli! Vi ser ut som helan och halvan (jag är halvan), vi är som Jing och Jang ( jag är Jang) Hon är hobbie-Budhist och jag är Kristen.
BÄSTA BILDEN!
/L
1..2..3..
4 nu börjar vi!
