---

Av någon anledning har jag alltid haft lätt för att hamna i blåsvädret. Plötsligt stod jag där i ett bråk med åtta högstadietjejer eller mitt i en lögn för att ursäkta vår försening till lektionen. Jag är inte bråkstake eller mytoman, det är inte det men alla dessa vanliga "vardagsföreteelser" har rangordnats som en lista i min hjärna. Från en till hundrasjutioåttatusen gånger har jag stått och ursäktat mig, försvarat mig, stått upp för mig och backat upp mig själv. Jag är medveten om att de tre sista kan uppfattas betyda i princip samma sak. Med det gör dem inte. Inte när man står där gång på gång själv.. ensam

--

Jag har vänner. Tre underbara vänner, och rysligt många bekanta som jag tycker väldigt mycket om. Men jag känner ändå inte att jag har eller haft någon bredvid mig... som blänger på dejtidioten med bebisen och som hotar idioten som var otrogen och som slutar hälsa på tjejerna som hotar med att sprida ut nakenbilder på mig (lång historia som vi tar en annan gång) och någon som bojkottar fucking rasist Mattias som kallat mig för äckligturk!

--

Den komponenten behöver jag och jag vill ha den. Den förtjänar jag. Jag vill ha någon som anstränger sig för att vara åtminstone hälften så lojal som jag är. För det är jag. Det är min egenskap. Min braiga egenskap. Jag kanske inte är så jävla trevlig men jag är lojal och det kan inte ta ifrån mig. Men det är inte lätt och det vet jag, särskilt inte i detta lätt&lagom land där allt ska vara neutralt. Jag är inte neutral. Jag tar parti. Alltid. Det är inte alltid bra och det har blivit många fel. Jag har gjort fel. Jag har blängt på tjejen som gjorde min vän illa för att sedan se hur de planerar sin solsemester tillsammans.. och där har jag fått stå som en idiot med en till på ovänner listan. Skit i det!

--

Jag tittar på en serie där dom använder sig av denna fantastiska komponent. De delar chipspåse på rasten, de håller varandras hand genom storm, de lappar till varandra vid tillfällig hysteri och de håller varandra om ryggen. Jag får en klump i halsen. Och det är för att jag saknas den där biten.

--

Och det handlar inte om att jag vill ha något gäng efter mig som slåss. Jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort och jag har inget att bevisa. Ingen ger sig på mig. Aldrig. Folk har försökt men inte kommit lång. I byn vågar ingen. Men jag behöver det och vill ha det.

---

Nej, snäll är inte det första ordet man tänker när man hör mitt namn. Men jag är lojal och alla som känner mig vet det.