Och om sår. . . Det är minnen som vi blir påminda om. Vi kopplas vissa saker, en händelse, en tanke öppnar upp. När slutar man tänka på detta? Jag vet inte, jag har hela tiden ersatt dessa minnen. Vilket fungerat för stunden. Ibland finns heller inga svar, då återstår teorier. Och de gör en galen. En tjej sa till mig. Gå vidare bara! Acceptera det, tala om de för dig. Det funkade jävligt bra för de allra värsta minnen. Men dom kom krypandes tillbaka med andra små minnen fast då kändes dom inte så farliga. Så dom avtar, ibland fort ibland väldigt sakta. De kanske är så att gud vill att vi ska ha kvar en del av de med oss hela tiden tills vi lär oss viktiga delar av de som skett. :-) jag vet inte mycket mer baby. Mer än att det är jobbigt men vi växer ifrån det förr eller senare, som allt annat :-) . Och tack för att du öppnar dig, det är alltid bra. Jag hoppas du finner något användbart. Love you! ----- Det är roligt att när jag läser om att ersätta minnen fastnar jag vid ordet ersätta.. För på min mage just nu ligger det en liten varelse som älskar att låta när han tycker att något är behagligt eller finner trygghet. Han har förflyttat sig själv och lagt sin lilla hand över mitt bröst, precis över hjärtat. Gud har ersatt för att hela mitt sår. Tack för att du svarar med tre hela romaner 06:23 på natten. Återigen, du förtjänar mitt bästa! Och mitt bästa ska jag ge dig. ------ :-) ihop med andra finner man nya perspektiv och spännande förståelser. Berätta alltid! Du är bra för mig, som du är. Ditt bästa vill jag bara ha om du vill vara min flickvän i framtiden ;-) ------------------------------------------------------------------------------------ Och sen går han över gränsen för han är juh ändå chilenare.