Om 36 dagar börjar äventyret och lyckan är obeskrivlig. I fem år har vi planerat och nu äntligen är det vår tur. Min kropp är fylld med små virvelvindar som gör att jag ryser varje gång tanken slår mig.. Men mitt i allt det fantastiska känner jag hur något ligger och gror i mig. Den äckliga ångest som ständigt framträder i mitt liv. Den är inte stor, inte alls! Men den finns där.

I kväll ber jag en bön för vår underbara resa, för alla underbara vi lämnar, för de underbara som ska på egna äventyr och för det underbara som kommer efter.